Vid körning bombarderas vÄr hjÀrna i stadig ström med information som mÄste uttydas. Det viktigaste sinnet vid bilkörning Àr synen, den stÄr för hela nittio procent av all information som nÄr hjÀrnan.
I normalfallet tĂ€cker vĂ„rt synfĂ€lt 180 grader, men vi ser endast 1â2% av detta med full skĂ€rpa. Detta Ă€r det sĂ„ kallade centralseendet eller direktseendet.
Utanför detta minimala omrÄde har vi det perifera seendet, dÀr vi blir varse om rörelser och föremÄl i utkanterna av synfÀltet.
Det perifera synfÀltet försÀmras avsevÀrt av alkohol, droger och trötthet.
I trafiken Àr man helt beroende an synsinnet. Informationen som samlas in med ögonen skickas till hjÀrnan för att bearbetas. HjÀrnan försöker sedan tolka denna information och skapa en bild av trafiksituationen. Baserat pÄ denna bild fÄr man signaler frÄn hjÀrnan för att agera.
NÀr hjÀrnan skapar en bild av trafiksituationen sker detta baserat pÄ tidigare erfarenheter. Vid trötthet och försvagad körförmÄga kan ögonen missa en del av informationen som skickas till hjÀrnan. HjÀrnan i sin tur tillÀgger de saknade delarna, som in vissa fall inte stÀmmer med verkligheten, och skapar ÀndÄ en komplett bild av trafiksituationen.
Tillsammans med synen hjÀlper Àven balanssinne, hörsel och kÀnsel oss vid bilkörning:
I hjÀrnan behandlas alla vÄra sinnesintryck och vi blir medvetna om det som hÀnder omkring oss. Men om vi skulle bli varse om vart och ett av alla intryck skulle vi bli drÀnkta i information och inte kunna sortera denna pÄ ett meningsfullt sÀtt.
HjÀrnan filtrerar informationen Ät oss för att vi inte ska bli alldeles övervÀldigade. Detta kallas selektiv varseblivning.